Was it that I never paid enough attention?!

Men så blev klockan helt plötsligt kväll. Det enda jag skulle göra var ju att sen-luncha med Magnus och uppenbarligen bli frustrerad över att jag inte kan äta med pinnar. Sen gick vi hem och drack kaffe och åt bullar, vet inte riktigt var tiden tog vägen sen. Kanske försvann den i Magnus evinerliga datande i vanlig turordning. Detta bottenlösa hål av datamaskin. Jag läste lite De Sade under tiden, sjöng några egenkomponerade alster och “Vem kan segla förutan vind”. Förbannat sorglig låt, oavsett sinnesstämning kan den helvetiska låten få en att känna sig som en tom grå smörja. Jag kan dessutom inte ro utan åror, inte ett skit kan man. Nu vet jag inte riktigt vad mer jag ska göra, jag är lite trött och varken hungrig eller mätt. Känner att tiden försvann ifrån mig utan att direkt mena något med det. Varför är jag alltid trött nu? Nu kan man ju inte gå och lägga sig så då dricker man kaffe och somnar halv fem till fågelkvitter. Finns det ingen rättvisa?! Ingen myndighet som kontrollerar sånt?

Nu fryser jag lite och tänker på tider som gått och tider som komma skall. Tiden borde få en mindre central roll tycker jag, den ställer till alldeles för mycket problem och huvudbry.